Brüssels - Mer än Marit Paulsen
Läste att Marit fick gehör för sitt yttrande om EUs nya lag avseende veterinärmedicin. Skönt.
Annars är ju piss något som står i centrum här i Bryssel. Vi bor mitt i en geografisk trekant där de tre hörnen utgörs av statyer på temat. Den välkända Pisspojken Manneken Pis, den mindre kända pissflickan Janneken Pis och den i princip helt okända pisshunden Zinneke Pis. För att locka Edvins intresse så inledde vi dagen med att besöka alla tre.
Själva pojken som ju är den kända av de tre, är en ynklig liten staty inträngd i ett hörn på en gata mitt i stan. Den hittas enklast genom att följa efter närmaste hord av turister som man stöter på. Det är i ärlighetens namn helt obegripligt att den drar så mycket publik.
Pissflickan är ännu mer dold och dessutom instängd bakom ett galler. Det mest intressanta med henne är att hon finns precis bredvid ett ölställe som heter Delirium. Mer om det senare.
Hunden är det inte mycket att orda om. Den står i ett gathörn och det är knappt någon som uppmärksammar den.
För att få en litet utflykt och komma ut från själva stadskärnan så tog vi tunnelbanan ut till Atomium. Det är det välkända monument som ofta symboliserar staden och föreställer en enhetscell i järnkristall förstorad 165 miljarder gånger. Man kan gå in och upp i den, men intresset för det var tack och lov mycket svalt, så det slapp vi. Monumentet är 102 meter högt, vilket vi konstaterade är en tredjedel av höjden på Eiffeltornet.
Vi åkte istället raka vägen ner till stan igen för att pricka av nästa måste, en Belgisk våffla!
Vi kom tillbaks till stan vid 14-tiden och då hade blodsockret på den näst äldsta i sällskapet nått någon form av lägstanivå. Jag och Sebbe ville leta runt lite bland de otaliga våffelstånden för att hitta ett lämpligt, men vi insåg snart att vi nog skulle ta första bästa... Edvin frågade om det är farligt med lågt blodsocker varvid Sebastian svarade att: - Ja, det är det, i alla fall när mamma får det.
Vi valde varsin våffla och åt den med varierad frenesi. Efter att våfflorna var uppätna så var LÅGT blodsocker knappast ett problem.
Nästa anhalt på agendan hade jag petat dit. Det var café/pub/ölhus Delirium. Ett ställe som serverar skitmånga sorters öl. Varav ca 25 sorter på fat.
Vi satt och njöt i solen i säkert ett par timmar och testade ett antal olika sorter från utbudet. Det farliga med de Belgiska ölen är att alkoholstyrkan ofta är rätt hög, typ 8-10%. Så efter några glas så valde vi att avrunda och gick hemöver.
Middagen idag blev i vår fantastiska lägenhet. Köttfärssås och spagetti. Och efter ölrundan på Delirium behövdes ingen godnattsaga för mig i alla fall.
